Tidigare mål och framtida mål!

Tänk vad mycket som händer under ett års tid! Förra året vid den här tiden tränade jag förfullt inför Tjejvättern och även de andra loppen i min Tjejklassiker, tänk att det nu gått ett år sedan dess. Jag har skrivit det förut men 2014 var ett av de bästa åren som jag upplevt. Jag påbörjade året med min Tjejklassiker, gick ut från högskolan och fick ett nytt jobb och avslutade året som gravid. Även om 2014 var bra så tror jag 2015 kommer bli ännu bättre. Under 2014 tränade jag intensivt och nådde både mina mål inom träningen men också med vikten. Nu när jag tittar tillbaka på 2014 så saknar jag den tiden lite. Alla dessa nerver inför de olika loppen, träningen som fick mig att må så himla bra och alla dessa delmål och mål som jag satt upp och som också genomfördes. Nu ser jag däremot framåt på mina nya mål och på de saker som väntar. Ett av de mål jag har är att komma igång med träningen igen trots att jag är gravid och kanske inte alls har samma förutsättningar som förut. Jag vill komma igång så att det är lättare efter förlossningen samt att jag tror att kroppen behöver träning just nu för att orka med att bära barnet under alla dessa månader som är kvar.

Ett annat mål jag har (om vi bara ska räkna med träningsmålen) är att genomföra något lopp igen när kroppen återhämtat sig och känns helt hundra igen. Kanske nästa sommar skulle kunna vara ett realistiskt mål? Skulle vilja genomföra kraftprovet som är löpning i 1,1 mil i Trollhättan. Älskar att löpträna och tror att jag faktiskt under mammaledigheten kan försöka komma tillbaka i den löpform jag var i innan jag blev gravid. 
Untitled5
Något som jag också längtar efter är att få min kropp tillbaka. Det låter säkert jättekonstigt men jag saknar förmågan att böja mig ner utan att magen tar i, springa utan att det ska kännas som barnet ramlar rakt ut och träna intensivt och ta ut mig helt bara för att jag kan. Visst låter det konsitgt för samtidigt så älskar jag att vara gravid och är så himla glad varje dag att få möjlighet att bära mitt barn. Tänk vilken gåva jag har fått att få bära och ha en liten bebis i magen som växer. Jag är otroligt tacksam för att få vara gravid men som sagt så saknar man också sin tidigare kropp när man inser att man bara blir större och större.

Kommentera