Min summering av Tjejklassikern

Nu har det gått en vecka sedan jag avslutade min tjejklassiker. Det är med blandade känslor som jag avslutade min lilla klassiker, precis som jag skrev i inlägget här! Hur det än är så är jag otroligt nöjd och stolt över att både jag och Malin fixade det. Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna göra det här och därför känns det extra roligt!

När vi anmälde oss till Tjejklassikern visste vi båda att vi skulle vara olika bra beroende på vilken gren det skulle vara. Malin är till exempel mycket bättre på skidor än mig vilket gjorde att hon fick peppa och stötta mig under Kortvasan. Hade inte Malin varit med hade jag nog fortfarande suttit i en snödriva och sura 200 meter ifrån start med skidorna fulla av snö. Under Tjejvättern hade jag inte tränat speciellt mycket och Malin fick då hålla tempot uppe så vi inte skulle halka efter totalt. Tyvärr gjorde hon illa knät under loppet och då var det min tur att peppa och stötta. Simningen visste jag att vi båda var ungefär lika duktiga och därför blev det loppet också de lopp som vi presterade bra ihop. Däremot höll jag på att vända innan vi hade kommit i vattnet då jag fick panik av det kalla vattnet som mötte mina fötter. Malin fick då lugna ner mig för att få mig till att gå i vattnet.

Löpningen däremot visste vi sedan innan skulle vara den gren som jag var starkast i av oss båda. Malin har aldrig varit en person som har löptränat innan medan jag har fastnat för löpningen och gillar att löpträna. Därför var Lidingö Tjejlopp de loppet som jag fick peppa Malin för att orka och pressa sig själv. Tyvärr så hade vi inte dem förutsättningarna för att genomföra Lidingö Tjejlopp som planerat, men vi gjorde det och jag tro att Malin känner sig mega stolt över att ha genomfört milen trots förkylning, trasigt knä och (enligt henne själv) en kropp som absolut inte är byggd för att springa. Jag är också otroligt stolt över oss båda, tänk bara att vi klarat av 3 mil längdskidor, 10 mil cykling, 1 km simning i 16 gradigt vatten och sen sprungit 1 mil.

Till alla er som har bestämt er eller funderar på att göra en Tjejklassiker, ni kommer inte ångra er! Det är ett av de roligaste och jobbigaste jag gjort! För mig var cyklingen värst och jag grät när jag kom i mål för att det hade varit så himla jobbigt. Löpningen och simningen var lättast och bästa känslan hade jag under kortvasan, trots att jag gnällde och grät under vissa partier. Kortvasan var riktigt jobbig då vi fick staka 3 mil utan spår, men känslan när man gick i mål var verkligen ovärderlig. De loppen jag ser framemot att göra om är Tjejvasan/Kortvasan, kanske till och med Vasaloppet eller öppetspår. Vansbro simningen vill jag också göra om och då vill jag köra de långa loppet som är 3 km. Lidingöloppet vill jag också springa igen, men då blir det hela Lidingöloppet som är 3 mil.

IMG_6587

nkdanad
vansbro 8
nkfdlsfnls
Untitled5
bj<badb<k
n dkanda
bdbad

3 comments

Kommentera