Min förlossningsberättelse del 1

Okej nu har det gått en tid sedan Selma föddes och jag har kunnat landa lite i hur det är att vara mamma och också tänkt en del på förlossningen. Min förlossning blev verkligen inte som jag hade tänkt mig och jag kommer dela med mig av den till er just för att reflektera lite över vad som egentligen hände. Vissa delar kommer jag av privata skäl inte dela med mig men det förstår ni säkert!

Hur som helst så startade allting på tisdagen den 4 augusti av att jag spang runt hemma som en tok och skulle städa inför att min mamma skulle komma på besök. Jag hade ju varit sängliggandes några veckor pågrund av förkortad livmodertapp och den här veckan hade jag äntligen fått klartecken från barnmorskan att jag kunde börja röra mig normalt igen. Mitt uppe i mitt städande så känner jag att vattet går och Emil som hade sin sista semestervecka hade så lägligt åkt till verkstan med bilen då vi skulle byta ut våra gamla sommardäck till nya. När jag ringer Emil har dom precis hissat upp bilen och tagit av alla fyra däcken så Emil fick lite småttpanik. Jag ringer sen förlossningen som vill att vi kommer in på kontroll vid kl 18 då jag inte fått igång några värkar. Ringer mamma som precis satt sig på tåget ner till oss och hon blir så klart superglad att det är dags nu.

Eftersom jag inte pratat med Emil igen efter samtalet med förlossningen tror han att det är panik och att vi ska åka in direkt. Han kommer därför hem och är superstressad och nervös. Vi bor mitt i stan här i Trollhättan så Emil ställer bilen på en lastzon för att snabbt hämta mig i lägenheten ihop med BB-väskan. Jag berättar då att vi inte ska in till förlossningen fören om några timmar så det är inte alls så bråttom som han trott. Emil är uppe i lägenheten i ca 10-15 minuter och går sen ner till bilen för att parkera den i parkeringsgaraget. Nere vid vår bil står då en parkeringsvakt och lappar vår bil. Emil blir rätt arg och försöker förklara att mitt vatten gått och att vi ska åka in till förlossningen senare idag. Personen som lappar vår bil skrattar Emil upp i ansiktet och när Emil sätter sig i bilen för att flytta den så skriker hon ”Lycka till på förlossningen”. Så klart överklagade vi parkeringsboten, och mycket riktigt så gick överklagan igenom. Vi skulle aldrig fått någon bot från början!

Efter att ha suttit hemma i några timmar fick vi åka in på kontroll på förlossningen. Båda två var nervösa men också förväntansfulla att vi kanske skulle bli kvar där och få föda barn. Så blev det ju inte riktigt! Vi kom in till en full förlossningsavdelning och fick sitta och vänta i väntrummet då det inte fanns något rum kvar för att göra kontroll i. Efter lite trix och fix från en jättetrevlig barnmorska fick vi byta rum med ett par som också skulle bli eller hade blivit undersökt. Dom fick sätta sig i väntrummet och vi fick komma in på rummet som dom haft. Efter kontrollen så såg allt bra ut och vi fick åka hem igen då jag inte haft några värkar. Eftersom dom vill att förlossningen ska starta av sig själv fick jag en ny tid för igångsättning morgonen därpå om det inte kommit igång under natten. När vi kom hem så hade mamma också anlänt till Trollhättan så vi åt lite kvällsmat ihop med henne och jag började få lite ont i magen och ryggen. Vankade av och till i lägenheten under kvällen och Emil klockade värkarna som hade 30 minuters mellanrum… 

   

This entry was posted in Gravid.

One comment

Kommentera