Lidingö Tjejlopp

Igår när jag stod på startlinjen till Lidingö Tjejlopp hade jag blandade känslor. Jag tänkte först att loppet skulle bli roligt och att det skulle bli härligt att vara klar med Tjejklassikern som jag nu har tränat inför och tänkt på i över ett år. Den andra känslan var att jag var besviken på mig själv. Besviken på att min kropp veckan innan loppet svikit mig och blivit förkyld och därför gjort att jag inte kunde springa loppet fullt ut. Hade jag och Malin haft pigga och friska kroppar igår hade vi säkert fått en bättre tid, men förkylning är tyvärr något som inte går att styra över och därför fick vi gå mestadels av loppet. Även om jag gärna hade gett hundra procent så fick jag helt enkelt acceptera att kroppen inte klarade mer.

Untitled15
Vi startade i näst sista startgruppen igår och det var många förväntansfulla tjejer (inkluderat oss själva) som väntade på att få komma iväg. Uppvärmningen var Zumba blandat med aerobics så jag hängde väl med i några moves sen fick jag mest stå och trampa på stället då dans tyvärr inte är något för mig. Jag saknar liksom både takt och koordinationsförmåga så kände mig mest bara klumpig.
Untitled11
Efter några minuter släppte de iväg oss och vi joggade sakta till första backen för att sedan gå. Varje backe gick vi och när det sluttade utför och var lite plant försökte vi jogga så gott det gick. Det var många tjejer som ville ta sig förbi eller vi försökte ta oss förbi andra. Det blev rätt trångt på vissa ställen, men alla är som alltid trevlig när det kommer till dessa evenemang så det kändes aldrig jobbigt.

Untitled10

Untitled9

Sista kilometern försökte vi springa hela vägen, men tyvärr kändes det tungt och jobbigt vilket gjorde att vi även då fick gå lite. När vi kom ner till upploppet sprang vi på och totalt blev tiden 1 timme och 19 minuter. Jag har tidigare i år sprungit på 1 timme och 8 minuter, men då var jag helt frisk och kunde så klart ge betydligt mycket mer än vad jag gjorde igår. Jag tyckte att loppet kändes helt okej och jag var inte helt slut i kroppen när vi kom i mål. Visst hade jag kunna gett mer, men förutsättningarna var inte så. Malin sa däremot flera gånger under loppet att hon aldrig någonsin igen skulle genomföra ett lopp som innefattade löpning då hon inte alls gillar att jogga. Stackarn fick genomlida en mil tillsammans med mig som älskar att springa. Vi hade tränat olika och Malin tyckte nog att jag var riktigt jobbig under vissa delar av loppet.

Untitled8

Även om loppet blev en riktig rolig upplevelse trots förkylning känner jag en tomhet och saknad idag. Jag saknar känslan av att ha ett mål att sträva efter. Att veta att det inom närmsta tiden kommer vara något jag ska uppnå. Jag försöker redan nu sätta upp nya mål  för att kunna utmana mig själv ännu mer.
Untitled6
Untitled7
Untitled5
Untitled3Efter loppet stannade vi vid ett av alla de olika remstånden som fanns på plats. Vi köpte med oss lite färdkost och Emil fångade självklart mig mitt uppe i beställningen.
Untitled2

Kommentera